är vi nu iaf. Käns som att jag bär på något men vet inte riktigt vad. Känner mig sådär allmänt hängig och trött i kropp och huvud. Alla runt omkring mig har ju varit sjuka så något måste jag känna. Inte för att jag tror att jag blir sjuk, tror snarare att det är någon form av spänningar som släppt nu när allt är över.

Även om man inte stressat inför julen och så, så tror jag nog att kroppen laddat en del iaf. :)

Vi väntade som sagt en dag med att åka upp till småland. Där blev det mer julmat, julklappsutdelning och bara lugn och ro.

Leah och Gustav åkte skrinda bakom hunden Zach. I de småländska skogarna kommer inte många bilar och folket som bor där är alltid ute och promenerar på vägarna. Finns ju inga trottoarer. :) Antingen promenerar dom i skogen eller på vägarna. :)

Jag som är uppväxt i stan kan tycka att det kan kännas lite ödsligt där ute i skogarna, men Hence som då är uppvuxen där känner nog lugn och harmoni och att det är precis så det ska kännas när han "kommer hem".

Här kommer en liten video (om jag klarar att ladda upp den) när Leah och hennes ena kusin Gustav åker skrinda. Det är Marie, Hences lilla syster,  som håller i vovven.

Jag i den vita jackan som ska fixa till Leah hela tiden och Hence filmar. :) Måste här tillägga att Leah har någon konstig förtjusning i motorsågar. :) Och där ute bland skogarna här man mååånga motorsågar.....) Ni kommer att höra någonstans i videoklippet Leah säga något när hon hör en motorsåg.


Lite foton från småland:

Julklappsutdelning vid granen



Leah ville tvunget ha katten i knäet! Tindra är en favorit.



Frukost


Leah skriver och ritar. Vi tror hon kommer att bli vänsterhänt, då hon gör allt med vänstern...



Ett bra filmtips nu så här i mellandagarna...denna såg vi på igår:


COLOMBIANA